!=
(Linux är inte Windows)

Om du, liksom jag, då och då läser på något Linux-forum kommer du nog bli irriterad över alla inlägg som ser ungefär så här:

"Hej! Jag har använt Linux i några dagar, och det mesta är riktigt bra. Men det är jobbigt att [någonting] inte fungerar som det gör i Windows. Varför skriver inte utvecklarna programmen så de blir mer som i Windows? Jag är säker på att Linux skulle få över många fler användare om de gjorde det!"

Du kanske till och med har svarat på ett sånt här inlägg, men bara fått till svars av Linuxnybörjaren (med mångårig erfarenhet i ett annat operativsystem plus ett par timmar med Linux, som anser att hans tankar är alldeles briljanta och revolutionerande) att du inte gillar det eftersom du är en "gammal Linuxanvändare" som tycker att grafiska gränssnitt till program är djävulens påfund och att alla borde tvingas använda terminalkommandon.

Målet med den här texten är att förklara för dessa nybörjare varför deras idéer tenderar att bli attackerade av oss andra.

Först och främst, det vanligaste argumentet: "Om Linux gjorde såhär så skulle fler konvertera från Windows!"

Låt mig förklara något som är grundläggande för att kunna förstå Linux: Linuxcommunityns mål är inte att ge medel-Windows-användaren ett operativsystem att ersätta ett annat med. Målet med Linux är inte "Linux på varje dator".

Allvarligt. Det är inte så. Ja, de är båda operativsystem. Ja, de kan båda användas för samma saker. Men det gör Linux till ett alternativ, inte en ersättning. Det kan tyckas vara en oviktig distinktion, men det är faktiskt en väldigt viktig sådan.

Linux <=> Windows är som Motorcyklar <=> Bilar: Båda är fordon som kan ta dig från plats A till plats B via våra vägar. Men de har olika form, olika storlek, kontrolleras på olika sätt, och de fungerar på fundamentalt olika sätt. Man kan inte byta mellan dem hur som helst. De har olika användningsområden och olika styrkor och svagheter, och du bör använda det som du tycker passar dig, inte välja en av dem och förvänta dig att den kan göra allt som den andra kan.

En person som kör en bil kan tvingas sitta i en kö i trafiken och se en motorcykel susa förbi. Han kanske avundas motorcykelförarens möjlighet att i princip ignorera något som är ett förlamande problem för en bil. Om den föraren då säger "Jag vet allt om bilar, så jag måste veta allt om motorcyklar också!" så har han fel.

• Om föraren skulle köpa en motorcykel och tyckte det var krångligt att man gasade med ett handtag skulle han kanske klaga och anse att motorcyklar borde utrustas med en gaspedal.
• Om föraren har en fru och två barn, skulle han förmodligen tycka att motorcykelns enda passagerarplats var ett problem. Han skulle kanske hävda att motorcyklar borde byggas om så de kunde forsla fyra personer.
• Om föraren åkte iväg på sin nya motorcykel och föll, skulle han kanske klaga över att han inte är van vid att tvingas hålla balansen och föreslå att motorcyklar borde ha fyra hjul istället för två.
• Om föraren upptäckte att han tvingades luta sig i svängarna skulle han kanske föreslå att motocyklar utrustades med stödhjul för att alltid hålla motorcykeln upprätt.
• Om föraren ville undvika att hans motorcykel blev stulen skulle han kanske klaga på att det inte fanns några dörrar för att hålla potentiella tjuvar ute, vilket gör motorcykeln mycket lättare att stjäla än en bil.
• Om föraren tyckte att hjälmar var besvärliga, skulle han kanske föreslå att installera en airbag på styren som ett alternativ till en jobbig hjälm.

Och i alla dessa fall skulle han ha fel. Eftersom han tänker att en motorcykel ska ersätta hans bil, anser han att den kan och ska göra allt en bil gör. Han tror att den kan hanteras som en bil, den där "saknade" funktionen från bilen kan man ju fixa.

På samma sätt föreslår välmenande Linuxnybörjare hur man kan göra Linux mer likt det man är van vid. Och de kommer ingenstans, av samma anledning. Linux och Windows kan kanske användas för samma syften, men det kan motorcykeln och bilen också. Det betyder inte att man kan byta hursomhelst från den ena till den andra, och det betyder inte att egenskaper kan eller bör förflyttas från den ena till den andra.

Alldeles för många människor tror att bytet från Windows till Linux är som att byta mellan en BMW och en Mercedes. De tror att användarkontrollerna ska vara desamma, att deras erfarenheter kan direktöverföras, och att skillnaderna till största delen är kosmetiska. De tänker kanske att "Jag behöver en bil för att färdas i, jag behöver ett operativsystem för att använda en dator. Bilar fungerar alla på samma sätt, därför borde operativsystem fungera på samma sätt". Men det stämmer inte. "Jag behöver ett fordon för att färdas på vägarna, jag behöver ett operativsystem för att använda en dator. Jag vet hur man kör en bil, jag vet inte hur man kör en motorcykel. Jag vet hur man använder Windows, jag vet inte hur man använder Linux" - detta är desto mer korrekt.

En Windowsanvändare måste inse att han bara är erfaren som en Windowsanvändare, inte som en datoranvändare; precis som en bilförare enbart är en bilförare, inte en fordonsförare. En Windowsanvändare som kör Linux måste inse att han precis har blivit en nybörjare igen, precis som en bilförare på en motorcykel. En Windowsanvändare måste vara villig att lära sig att det finns olika sätt att utföra samma uppgift, precis som bilföraren måste vänja sig vid att styra med ett styre istället för en ratt och ta på sig en hjälm som han aldrig behövt använda tidigare. Och han måste acceptera att "annorlunda" inte behöver betyda "sämre".

Detta enkla faktum skapar stora svårigheter för de mer etablerade Windowsanvändarna. De kommer till Linux med många invanda Windowsbeteenden och en attityd i stil med "Jag vet exakt hur man använder en dator, men tack ändå". Problemet är att de inte vet. De vet hur man använder Windows. När de använder ett annat operativsystem kan dessa "power users" vara de som har de största problemen: de har mycket mer avlärning att gå igenom.

Då en nybörjare bara säger "Jag vet inte" och börjar leta runt och fråga på forum så säger Windowsexperten "Jag vet hur man gör det här, man gör såhär, såhär, såhär och sen... Det funkar inte! Dumma OS!" och sedan säger de "Om jag som kan så mycket om datorer inte kan få det här att fungera, så kommer en nybörjare inte ha en chans! Linux är inte ens i närheten av att vara redo för att användas av vanliga användare!". De inser inte att all deras kunskap nu är till deras egen nackdel, och det orsakar dem fler problem än för den mindre kunniga användaren. De har gjort misstaget att tro att Linux är en annan sorts mjukvara som gör samma sak som Windows, när det istället är en annan sorts mjukvara som gör andra saker. Linux gör inte ett dåligt jobb med samma uppgifter, det gör ett bra jobb med alternativa uppgifter.

Linux ett ett alternativ till Windows, men inte en ersättning. Det kommer aldrig att bli en ersättning, för de har skilda mål. Microsofts mål är att få sin mjukvara på så många datorer som möjligt eftersom deras högsta prioritet är profit. Linux har inte ett sådant mål, eftersom Linux är gratis. Det har alltså en annan prioritet.

Att förstå detta är att förstå FOSS . Det är fullt förståeligt att Linuxnybörjare inte förstår detta - de är ju nya med det. De är vana vid att tänka i banor som patentskyddad mjukvara. Låt mig förklara:

Vanlig FOSS-mjukvara skapas av någon som ser sig omkring, hittar ingen tidigare existerande mjukvara han gillar, och skriver sin egen. Eftersom han är en så schyst person lämnar han källkoden för programmet helt öppen och säger "Ta för er" till resten av världen. Han kan göra detta eftersom det inte kostar någonting att kopiera mjukvara, så det kostar honom inte mer att dela med sig till resten av världen än det skulle göra att behålla koden för sig själv. Han lider inte av att ge bort sitt program.

Det är däremot viktigt att komma ihåg detta: Han tjänar heller inte ett öre på att ge bort sin mjukvara. Om det kommer användas av en person, eller en miljard personer, spelar i det avseendet ingen roll för utvecklaren. Självklart blir han nöjd över att se att han har skapat en populär produkt: antalet användare är naturligtvis en trevlig ego-boost. På det sättet vinner han poäng. Men det levererar inga pengar: Detta är FOSS.

Om programmet blir en succé kommer andra människor bli intresserade av det och hjälpa till med att förbättra det. Det här är den största fördelen med FOSS: Varje användare är en potentiell utvecklare. Alla kan hoppa in och göra sitt för att förbättra programmet, låta det göra mer, vara mindre buggigt. Det är fantastiskt när ett program lockar till sig ett community av utvecklare. Men det är fantastiskt för mjukvaran. Det gör programmet bättre. Det gör inte utvecklaren rikare. Det skapar bara större krav på hans engagemang.

FOSS är den raka motsatsen till patentskyddad mjukvara, som t.ex. Windows: FOSS handlar enbart om mjukvaran. Det handlar inte om antalet användare. Mjukvara som fungerar bra men bara har ett fåtal användare anses vara ett misslyckande för kommersiella mjukvaruutvecklare, men en succé för FOSS-utvecklare.

FOSS handlar om att skapa kvalitetsmjukvara, program som GÖR saker. Om du vill använda dem, förväntas du investera viss tid i att lära dig hur man använder det. Det har skapats och getts till dig, utan kostnad, av människor som har lagt ner mycket av sin egen tid utan någon personlig vinning. Det minsta du kan göra för att återbetala deras bidrag är att själv spendera lite tid innan du klagar på att det inte fungerar på samma sätt som liknande Windows-mjukvara.

"Aha, nu fattar jag" säger nybörjaren självbelåtet. "Det finns alltså Linuxprojekt med målet att ersätta Windows och inte bara vara ett alternativ."

Det är lätt att se var den idén kommer från. KDE och GNOME, till exempel, ger användaren en skrivbordsmiljö som är mycket mer Windows-lik än den typiska Linux-fönsterhanteraren och terminalfönstret. Linspire är en Linuxdistribution som bygger nästan helt på att göra Linux så likt Windows som möjligt.

Men paradoxalt nog bevisar dessa min poäng bättre än nybörjarnas poäng.

Varför? Eftersom dessa är vanliga FOSS-projekt som kretsar kring att göra mjukvaran bättre. Den enda skillnaden är att en av definitionerna av kvalitet i dessa projekt är "Hur lätt är det för en Windowsanvändare att använda detta?"

Så snart man tar denna faktor i beräkningarna kan man inte annat än hålla med om att de är 100% Linuxtypiska, men det enkla syftet att förbättra mjukvara. Dessa projekt är skapade av än-mindre-själviska-än-vanliga Linuxutvecklare: De gör inte mjukvaran för sig själva, eftersom de kan Linux väldigt väl. Istället skapar de mjukvara enbart för andra människor: Mjukvara som gör steget mellan Windows och Linux lättare.

Dessa utvecklare har insett att det finns Windows-användare som vill byta från Windows till Linux, och de har lagt stor möda i att skapa en Linuxmiljö som Windowsanvändare anser vara bekväm och bekant. Men de har inte gjort så för att försöka ersätta Windows, även om resultatet ibland kan ge det intrycket. Det slutliga målet är vad som gör skillnaden: Målet är inte att skapa en ersättning för Windows, målet är att underlätta Windowsanvändarnas övergång till Linux.

Man upplever ofta en fientlig attityd från Linuxcommunityt mot sådana projekt. Vissa av dem med rationella, förståeliga argument ("KDE tar upp för mycket av datorns resurser, så använd Fluxbox"), men vissa är mer av irrationell karaktär, en "Windows-lik mjukvara är dålig"-attityd. Det här är faktiskt inte en anti-Microsoft eller anti-Windows-attityd, utan istället ett omfattande ogillande av vad man inte förstår.

Den "typiska" Linuxanvändaren är en hobbyanvändare: Han använder datorer eftersom det är roligt, programmering är kul, hacking är kul. Och Linux är ett mycket bättre operativsystem för en hackande hobbyanvändare: Han kan plocka ner det till dess mest grundläggande nivå och bygga ihop det precis som han anser att det passar.

Men den nuvarande inströmningen av Linuxanvändare har en stor andel icke-hobbyanvändare och icke-hackers. De vill ha en dator som Bara Fungerar, en dator som funkar som Windows. De är inte intresserade av att spendera tid med att ställa in sitt Linux så att det fungerar som de vill, de vill att det ska fungera på det sättet redan från början.

Och det är naturligtvis helt okej, men från en typisk Linuxanvändares perspektiv är det ungefär som någon som vill ha en Lego-bil som köps färdigbyggd och ihoplimmad så att den inte kan tas isär. Det är fullständigt oförståeligt för dem. Man reagerar bara med ett förvånat "Varför i hela världen skulle någon vilja ha det så?"

Det är förvånande. Om man vill ha en färdigbyggd modellbil, köp en leksaksbil. Om man vill ha en bil som man kan plocka isär, köp Lego. Varför skulle någon vilja ha en Legobil som bara kan användas som en leksaksbil? Hela poängen med Lego är att man har kul när man sätter ihop bitarna!

Det är så en typisk Linuxanvändare reagerar på "Varför kan det inte Bara Fungera?": "Om du vill att det ska Bara Fungera, använd Windows. Om du vill hacka, använd Linux. Varför skulle du vilja byta till Linux om du inte har något intresse av att utnyttja grundvalarna för öppen källkod?"

Svaret är oftast och de faktiskt inte vill byta till Linux. De vill bara bort från Windows. De flyr från virus, de flyr från malware, de vill vara fria från restriktioner om hur de ska använda den mjukvara de betalt för, de vill undvika det finstilta i licensavtalen. De försöker inte ta sig in i Linux, de försöker ta sig ut ur Windows. Linux är helt enkelt det mest välkända alternativet.

Men mer om det senare...

Du kanske tänker "Okej, det förklarar varför utvecklare inte medvetet försöker göra sina program som om de vore för Windows. Men Linuxmjukvara kunde väl få ett GUI som är Windowsanvändarvänligt utan att det påverkas dess FOSS-principer?"

Det finns ett antal orsaker till att det inte är så.

För det första: Tror du verkligen att någon som skapar ett program medvetet ger det ett dåligt utseende?

När någon lägger ner en stor del av sin fritid för att skapa ett program kommer han att göra dess UI så bra som möjligt. Detta är en väldigt viktig del av programmet: det finns ingen mening i att göra det funktionellt om du inte kan nå det genom dess UI. Du vet kanske inte alltid anledningen, men det finns alltid en anledning till att UI:t fungerar som det gör. Orsaken? För det är det bästa gränssnittet utvecklaren kunde skapa.

Innan du insisterar på att ett mer Windows-likt UI skulle göra programmet bättre, tänk på följande: Skaparen av mjukvaran, en programmerare som per definition vet mycket mer än dig om mjukvaran, håller inte med dig. Han kan ha fel, men oddsen talar emot det.

För det andra: Det finns redan snygga, Windowsanvändarvänliga, grafiska gränssnitt. Jag kan inte komma på någon funktion som inte kan kontrolleras via ett GUI, oavsett hur hög nivå det än är på. Du kan kompilera en Linuxkärna (make xconfig), ställa in en brandvägg (fwbuilder), partitionera en hårddisk (qtparted)... Allt finns där, snyggt, interaktivt, intuitivt och användarvänligt.

Men ordningen för då allt kommer användarna till godo är inte densamma i Linux som i Windows. Man får inte det färdiga, välpolerade GUI-paketet från början. Grafiska användargränssnitt skapar komplexitet men tillför ingen funktionalitet till mjukvaran. En utvecklare sätter sig inte ner och designar ett fint GUI som inte gör någonting, han sätter sig ner och skapar en bit mjukvara som gör vad han anser att det måste göra.

Det första ett program gör är att bli användbart från kommandotolken (CLI). Kommandot har förmodligen ett antal tillval och kanske en ganska omfattande konfigurationsfil. Det är så det börjar, för just detta är funktioner som krävs. Allt annat kommer senare. Och även när ett program har ett snyggt gränssnitt så är det viktigt att komma ihåg att det normalt sett fortfarande helt kan kontrolleras genom CLI och konfigurationsfilerna.

• Anledningen till detta är att CLI har många fördelar. CLI är universiellt. Varje Linuxsystem har ett CLI. Alla program kan startas från CLI. Det är lätt att fjärrstyra program genom CLI.
  Inget av detta är fallet med ett GUI: Vissa Linuxmaskiner har inte X11-fönstersystemet installerat; En del mjukvara har inget GUI; En del mjukvara är inte tillgängligt via GUI-menyer; Det är inte lätt eller praktiskt att fjärrstyra ett GUI-verktyg.

Till sist, flera grafiska användargränssnitt kan existera för att göra samma jobb, och det finns inget som förtäljer vilket du möjligtvis har installerat.

Så kom ihåg, om du frågar "Hur gör jag...?" så kommer du för det mesta att få förklarat hur du gör det via CLI. Det betyder inte att det enbart kan göras via CLI. Det reflekterar bara den relativa betydelsen ett GUI har i jämförelse med CLI i utvecklingen av ett mjukvaruprojekt.

• Windows är fullständigt GUI-centriskt. Det är ett GUI-baserat operativsystem med ett värdelöst (men som snart ska bli bättre) CLI. Det finns praktiskt taget inga icke-GUI-program för Windows. Det får folk att tro att ett programs GUI är en vital och integrerad del av ett program. Men i Linux släpps ett program så fort det är funktionellt. Bara när det har blivit stabilt, hyfsat buggfritt och rikt på funktioner, blir det värt att skapa ett GUI för det.
  Försök tänk på mjukvara utan ett hjälpfullt GUI som en "förhandstitt" snarare än en färdig produkt. FOSS är väldigt sällan "färdigställt", det förbättras alltid steg för steg. Med tiden kommer det att bli användarvändligt. Men oftast är det viktigare att få det att fungera bättre än att få det att "kännas" bättre. Var glad över att du har funktionaliteten långt innan alla de töntar som behöver ett bra GUI, istället för att kräva morgondagens program idag. FOSS är mer av en resa än ett slutmål.

Det sista du bör tänka på är: Grafiska användargränssnitt är ofta en separat del av mjukvaran. Det kan till och med vara så att den utvecklats helt självständigt från originalprogrammet, av helt andra människor. Om du vill ha ett GUI är det inte helt osannolikt att det krävs en separat installation, och inte "allt i ett paket".

Detta innebär visserligen ytterligare ett steg för att få det där svåruppnåeliga "Windowsiga" GUI-utseendet, men det innebär inte att du idag inte kan göra praktiskt taget allt du vill genom ett "precis som Windows"-GUI. Bara du kommer ihåg att ett GUI normalt sett är det SISTA steget, och inte det första. Linux sätter inte form över funktion.

För det tredje: Linux är medvetet designat för en välinformerad, kunnig användare, snarare än en okunnig nybörjare. Detta av två anledningar:

• Okunnigheten är säll - som man säger - men också kortlivad. Kunskap är evig. Det kan ta dagar, veckor eller månader för att ta din nivå från "Linuxnybörjare" till "medelkunnig Linuxanvändare", men så snart du är där kommer du ha år av Linuxanvändande framför dig.
  Att lägga in massor kod för att göra program lättare för nybörjare vore som att permanent svetsa fast stödhjul på alla cyklar. De kanske gör det lättare att cykla i början, men sen...?
  Om du kan cykla skulle du aldrig köpa en cykel med stödhjul, det är jag övertygad om. Och inte för att du är en anti-användarvänlighets-galning, utan för att de skulle vara meningslösa för dig, och för alla andra utom nybörjare. De skulle bara vara i vägen.
• Oavsett hur bra mjukvaran är, så är den bara så bra som användarna av den. Den mest inbrottssäkra dörren i världen är fullständigt värdelös mot tjuvar om du lämnar ett fönster öppet, dörren olåst eller med nycklarna i låset. Den mest fininställda motorn i världen skulle inte ta dig särskilt långt om du fyllde den med diesel istället för bensin.
  Linux lägger all makt i användarens händer. Det inkluderar makten att förstöra det. Men det vinner ingen på. Det enda sättet att behålla ditt Linuxsystem välfungerande är genom att lära dig tillräckligt för att veta vad du sysslar med. Att göra det enklare för en användare att fingra på inställningar han inte förstår sig på skulle bara göra det mer sannolikt att han oavsiktligt kommer att förstöra något.

För det fjärde: Var, i all ovanstående text, ser du något om att FOSS de facto skulle tjäna på att attrahera mängder av typiska Windowsanvändare?

Ta din tid. Läs om texten om du vill. Jag kan vänta.

Den grundläggande principen för Linux och FOSS är att "skapa bra mjukvara". Det är inte "skapa Windows-ersättande mjukvara". Det enda en hord av typiska Windowsanvändare skulle bidra med vore klagomål. Vad skulle de klaga på? "Det fungerar inte så här i Windows."

Nej, det gör det inte. Om det fungerade som i Windows så skulle Linux suga. Det vore en sämre kopia som ingen skulle använda. Anledningen till att folk är så passionerat förälskade i Linux är att det inte fungerar som i Windows. Det gör inte allt åt dig, det antar inte att du är en okunnig nybörjare som aldrig lär dig något, det döljer inte någon information i bakgrunden för dig.

Windows är en chaufför som kör omkring med dig, Linux ger dig nycklarna och sätter dig i förarsätet. Om du inte kan köra så är det ditt problem. Och ditt fel. Det finns mängder av människor som kan lära dig om du bara frågar. Om du drar slutsatsen att det är ungefär som att slå på farthållaren håller jag med dig: Föraren har fortfarande kontrollen, men det gör det hela lite bekvämare. Du skulle garanterat bli dåligt bemött om du försökte övertyga någon om att var Linux verkligen behöver är en chaufför.

"Men det skulle göra Linux så mycket mer mainstream!" gnäller nybörjaren.

Kanske det. Men hur många Linuxutvecklare skulle tjäna på att Linux blev mainstream? Linux är fritt, fritt som i gratis öl. Inga av de personer som skapar Linux tjänar på att det får en större användarskara. Inga av de personer på Linuxforumen tjänar på att få en större användarskara. Linux mål är inte att "skapa en större användarskara" - det är de kommersiella mjukvaruutvecklarnas mål.

Linux mål är att skapa ett riktigt bra operativsystem. Utvecklarna är upptagna med att lägga till funktioner, bli av med buggar och förbättra det som redan finns. De är inte upptagna med att sätta upp reklamaffischer om hur bra deras mjukvara är. Det borde säga en hel del om vilka prioriteringar de har.

Och se vad denna inställning har inneburit för Linux användarskara: det har fått den att växa. Linux började som något pyttelitet och har blivit gigantiskt. Anledningen till att det har blivit så omtalat? För fokus har alltid legat på kvalitet. De användare som attraheras av Linux är de som vill ha den frihet och kvalitet som bara FOSS kan ge dem. Linux blev stort eftersom ingen brydde sig om hur stort det skulle bli. Utvecklarna fokuserade enbart på att få det att fungera, och fungera bra, så de attraherade användare som ville ha ett operativsystem som fungerade, och fungerade bra.

Att kasta bort allt detta och istället fokusera på att försöka få Linux att ersätta Windows vore att döda det som gjort Linux till vad det är idag. Det finns företag där ute som har sett hur Linux har växt, och som har velat tjäna pengar på det. De är frustrerade över GPL, som gör det svårt för dem att sälja Linux för ett Microsoft-pris, "Linux kommer att dö om det fortsätter vara fritt", säger de, "eftersom ingen kan tjäna pengar på det som det är nu".

De inser inte att det vore att slakta hönan som lägger guldäggen om man gjorde Linux kommersiellt. Linux blev stort på grund av att det är FOSS, och ingen försökte göra det till en Windows-ersättare. Linux frodas för att det bekämpar Windows på en front som Microsoft aldrig kan vinna: öppenhet och kvalitet.

För många Windowsanvändare är Linux en sämre Windowskopia. Det har färre uppenbara funktioner, sämre integrering och är mycket mer komplicerat. En sådan användare ser Linux som ett dåligt operativsystem.Och det är helt riktigt: Det möter inte deras behov. Deras behov är ett operativsystem som är mycket enkelt att använda och gör allting utan att de behöver lära sig något.

Windows är skapat för icke-tekniska användare. En välspridd uppfattning bland dessa är att Linux är svårt att använda. Så är inte fallet, men det är ett förståeligt missförstånd.

Linux är faktiskt riktigt enkelt att använda. Verkligen. Det är jättelätt att använda. Och orsaken till att det inte uppfattas så? Eftersom uttrycket "lättanvänt" har blivit så förvrängt. I vanligt tal innebär "lättanvänt" numera "lätt att göra någonting utan att i förhand veta hur". Men det är egentligen inte "lättanvänt", eller hur? Det är "lätt att klura ut". Det är som skillnaden mellan:

• Ett kassaskåp med en lapp bredvid där det står "Du låser upp detta kassaskåp genom att vrida nummerskivan till 32, sedan 64, sedan 18, sedan 9, vrid sedan om nyckeln och lyft på handtaget"

• En bil som kan låsas upp genom att trycka på "Lås upp"-knappen i nyckelringen

Det är mycket enklare att låsa upp bilen, eller hur? En knapptryckning från någonstans i närheten av bilen, till skillnad från ett antal mycket specifika vridningar på en nummerskiva. Det är däremot lättare för en person som inte hur man vet hur man låser upp någon av dessa två att få upp kassaskåpet än bilen: kassaskåpet har tydliga instruktioner på plats, medan bilen bara har en knapp som inte ens är sammakopplad med bilen.

Linux är såhär. Det är lätt att använda om du vet hur man gör. Det är lätt att använda, men inte alltid så lätt att lära sig. Bara om du är villig att spendera lite tid på att lära dig Linux så kommer du tycka att Linux är lätt. Och oundvikligen, ju mer du delar upp en uppgift i smådelar, desto fler steg måste du ta för att slutföra det.

Som ett riktigt enkelt exempel kan vi göra detta: Du ska flytta fem rader från mitten av ett textdokument till slutet av detsamma.

I MS Word, MS WordPad, MS Notepad; alla "användarvänliga" Windows-textredigerare är det snabbaste sättet att göra detta såhär:
- Ctrl-Shift-Down
- Ctrl-Shift-Down
- Ctrl-Shift-Down
- Ctrl-Shift-Down
- Ctrl-Shift-Down
- Ctrl-X
- Ctrl-End
- Ctrl-V

(Detta förutsätter att du använder tangentbordet. Annars krävs lite klicka-och-dra med musen och en vettig autoscrollning.)

I vi däremot, gör man:
- d5d
- Shift-g
- p

Vi, som är ungefär så "användarovänligt" det kan bli, slår Microsofts variant på fingrarna. Varför? Eftersom vi är designat för funktionalitet, medan Microsoft designar för att vara "användarvänligt". Microsoft bryter ner allting till små lätta steg, så det tar många fler steg för att utföra samma uppgift.

Detta gör vi mycket snabbare och lättare för i princip all textredigering. Men bara så länge du vet hur du använder det. Vet man inte att "d5d" betyder "Placera fem rader text i minnet och ta bort dem från dokumentet" kommer man ha svårt att få vi att fungera som man vill. Men OM man vet så kommer det att gå flygande snabbt.

Så när en nybörjare ser hur snabbt och lätt en erfaren vi-användare kan göra saker, måste han hålla med om att vi är överlägset Word när det gäller textredigering. Sedan försöker han använda det själv. Han startar upp det, får en skärm fylld med ~s, och när han skriver något så dyker inget upp på skärmen.

Han upptäcker hur man infogar text och de olika kommandona, och börjar använda vi med en begränsad kunskap om dess funktioner. Han får problem, eftersom det finns så mycket som måste läras innan han kan få vi att fungera som det ska. Sedan klagar han "vi skulle vara så mycket bättre om det var lika lätt att använda som Word!"

Men det verkliga problemet är "Jag vet inte hur man använder vi och orkar inte lära mig". Men det skulle innebära att problemet var honom och inte vi, så han skyller sina problem på programmet istället. Utan att tänka på de tusentals människor som glatt använder vi utan några problem: Det är för svårt att använda, och måste förändras!

Och tro mig, om han kan skapa en textredigerare som är så "användarvänlig" som Word och så funktionell som vi, så kommer han inte mötas med något annat än applåder. Faktum är att han förmodligen skulle bli tilldelad Nobelpriset i Extrem Smarthet eftersom ingen annan har lyckats med det tidigare. Men att bara klaga på att vi är svårt att använda kommer att bemötas med förlöjligande, eftersom det inte är något fel på vi, problemet är honom själv.

Från UserFriendly.org Copyright © 2004 J.D. "Illiad" Frazer.

Det är som att köpa Da Vincis målarpensel och sedan klaga på att man fortfarande inte kan måla bra. Det var inte penseln som skapade Mona Lisa, det var konstnärens kunskaper. Penseln är ett verktyg som är beroende av användarens kunskaper. Den enda metoden för att bli duktig är genom att träna.

Samma sak med vi. Samma sak med många program för Linux som nya användare påstår är "för svåra" eller "inte tillräckligt intuitiva", oavsett om de pratar om en textredigerare, en pakethanterare eller kommandotolken.

Innan du börjar insistera att något med Linux måste "fixas", så finns det en viktig fråga att ställa: "Har erfarna användare ett problem med detta?"

Om svaret är "Nej", så är problemet på din sida. Om andra kan använda det utan problem, varför skulle inte du kunna det? Har du tagit dig tiden att lära dig? Eller förväntade du dig att allt skulle fungera perfekt redan från början?

"Användarvänlighet" och "ren funktionalitet" är vitt skilda saker. Alla de små knapparna och drop-down-menyerna som är vitala för att göra ett program enkelt att använda är bara hinder som är i vägen för en erfaren användare. Det är skillnaden mellan att navigera från punkt A till punkt B med karta och kompass, och att gå från A till B genom att följa vägskyltarna: Vem som helst kan ta sig dit genom att följa skyltarna, men det kommer ta dubbelt så lång tid som för den som vet hur man går raka vägen.

Om jag vill klistra in värdet av en formel i Excel måste jag göra det genom menyn Edit > Paste Special > Paste Values. Jag vill inte navigera genom alla dessa jobbiga "vänliga" menyer, sub-menyer och dialogrutor. Jag vill bara göra det. Och, i ärlighetens namn, om jag omprogrammerar kortkommandona och spelar in några macros så kan jag få Excel och Word att göra många saker bara genom att trycka en knapp.

Men det är inte särskilt användarvänligt, eller hur? Det kräver fortfarande att användaren lägger ner en hel del tid på programmet. Linux kräver att du lägger ner tid på att lära dig använda den existerande funktionaliteten. "Användarvänlig" mjukvara tvingar dig lägga tid på att skapa funktionaliteten.

Om det är så du föredrar det så är det bra och då ska du ha det så. Men kom ihåg faktumet att felet ligger i din okunskap och inte i programmet. All Linuxmjukvara är överlägset lätt att använda så snart man vet hur man gör. Om man inte vet hur kommer det inte att vara lätt, och det är inte så för att mjukvaran är dålig.

Nu kanske du börjar känna att Linux har ett attitydproblem. Det vill inte ha användare, det vill inte göra livet lätt för sina användare... Det är bara för snobbiga l33t h4xx0r5!

Inget kunde vara längre från sanningen. Självklart vill Linux ha användare! Och självklart vill ingen göra något svårt. Tvärtom: Svåranvända program är per definition dåliga program.

Dessa definitioner är kanske annorlunda än dina, och är annorlunda är den "traditionella" kommersiella mjukvarukulturen.

Linux vill ha användare som vill ha Linux. Och det innebär inte bara namnet. Det innebär allting. Den fria, open-source-mjukvaran; möjligheten att ändra på sina program; att sitta i förarsätet, med fullständig kontroll.

Det är detta som är Linux. Det är vad allt handlar om. Folk kommer till Linux för att de är trötta på virus, trötta på BSODs, trötta på spyware. Det är fullt förståeligt. Men dessa personer vill inte ha Linux. De vill egentligen bara ha Windows utan dess nackdelar. De vill inte ha Linux egentligen. Så varför skulle Linux vilja ha dem?

Men om de ger Linux ett försök på grund av virus och spyware, och sedan bestämmer sig för att de älskar tanken på ett operativsystem som de kontrollerar... Det är då de vill ha Linux för vad Linux är. Och det är då Linux vill ha dem.

Innan du bestämmer dig för om du vill byta till Linux, fråga dig själv "Varför vill jag byta?"

Om svaret är "Jag vill ha ett operativsystem som lägger all makt i händerna på användaren och förväntar sig att han vet hur man brukar denna makt": Skaffa Linux. Det kommer ta en hel del tid och energi innan du får till det, men du kommer i slutändan att belönas med en dator som fungerar precis som du vill att den ska göra.

MEN...

Om ditt svar är "Jag vill ha Windows utan problem": Gör en ren installation av Windows XP SP2; fixa en riktigt bra brandvägg; installera ett bra antivirusprogram; använd aldrig IE för att surfa på nätet; uppdatera systemet regelbundet; starta om datorn efter varje programinstallation; och läs på om datorsäkerhet. Jag själv har använt Windows från version 3.1 till 95, 98, NT och XP och har aldrig haft ett virus, blivit utsatt för spyware eller blivit crackad. Windows kan vara ett säkert och stabilt operativsystem, men det beror på om du ser till att det är så.

Om svaret är "Jag vill ha en ersättning för Windows utan problem": Köp en Apple Mac. Jag har hört folk tala gott om Tiger-releasen av OS X, och de har väldigt väldesignad hårdvara. Det kommer att kosta dig en ny dator, men det kommer att ge dig vad du vill ha.

Oavsett vilket, byt inte till Linux. Du kommer att bli besviken med både mjukvaran och communityt. Linux är inte Windows.